mariawahlstrand

Igår fick jag verkligen panik. När jag kom hem från skolan så hade jag fått ett brev från sjukhuset, jag öppnade det och där stod det att jag skulle opereras den 12/2. Jag var helt panikslagen, jag var helt inställd på att jag inte skulle få någon tid förrän i höst. Så imorse började jag ringa runt. Först ringde jag till ortopeden i gävle och det första hon sa var att jag skulle opereras då jag fått tid, jag förklarade sedan för henne att läkaren hade sagt till mig att jag skulle bygga upp muskler först för att eventuellt slippa operation om det var så att jag kände att knät blev bra av det. Hon kikade igenom papprerna och höll med om att han skrivit så. Hon sa åt mig att ringa till sandvikens sjukhus (där jag fått operationstid) och prata med dem, eftersom det måste ha blivit något fel någonstans. Så jag ringde till sjukhuset i sandviken, förklarade vad läkaren sagt åt mig och hon avskrev då operationstiden, hon antecknade även att jag ska opereras i slutet av sommaren 2009. Dock släppte inte paniken helt, vad hade jag gjort? Skulle jag kanske ha opererat mig nu när jag fick tid såhär tidigt? Kanske är skönt att få det gjort så fort som möjligt? Lite senare gick jag iväg till sjukgymnasten för att träna, berättade för honom vad som hänt. Han menade att det var bra att jag inte skulle opereras nu, han tyckte att jag gjort så mycket framsteg på så kort tid att han trodde att jag eventuellt inte skulle behöva någon operation alls. Så nu känner jag mig lugn igen.
      Nu sitter jag och väntar på att maten ska bli klar som Andreas håller på med. Han är så duktig. Jag har även suttit och läst lite till skolan imorgon, vi ska ju ha redovisning och jag är inte speciellt insatt känner jag. Speciellt inte efter att jag varit hemma och varit sjuk en vecka. Jag ska ta och avsluta här nu och kika om Andreas behöver hjälp med något. Hade så bra!